Bild: Polisen
Victor Gunnarsson
Det dröjde bara några dagar innan polisen fick sin första misstänkta gärningsman, Victor Gunnarsson, en högerextrem Palmekritiker. Många tips om Victor Gunnarsson strömmade in under utredningen första dagar. Victor hämtades in till Stockholms polishus på Kungsholmen den 8 mars 1986 för förhör. Victor var medlem i Europeiska arbetarpartiet, en organisation som var öppet kritisk mot Olof Palme. De uppgifter som Victor lämnade under förhöret bedömdes som osäkra och vid en vittneskonfrontation pekades han ut av vittnen som befunnit sig på Tunnelgatan och biografen Grand under morddagen. Kriminaltekniker från SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) fann även spår på Victors jacka som tydde på att han nyligen avfyrat ett vapen. Viktor Gunnarsson släpptes på fri fot den 16 mars samma år. Men tipsen om Victors starka hat mot Palme fortsatte att strömma in. En speciell grupp utredare tillsattes som skulle fortsätta utreda Victor men förundersökningen av honom lades ner 16 maj 1986.
PKK
I början av mordutredningen fick även spaningsledningen intresse för PKK, en kurdisk organisation som kämpade (och kämpar) för ett fritt Kurdistan. Regeringen som leddes av Olof Palme hade tidigare terrorist förklarat organisationen då ett antal PKK-avhoppare i Sverige mördats. PKK-anhängare kunde med stöd av den dåvarande utlänningslagen deporteras från Sverige. Baserat på detta ansåg utredare att PKK hade motiv att mörda Palme. Spaningsledningen fick tips om att svenska PKK-medlemmar yttrat sig om att de hade varit inblandade i mordet och även att de hade förvarat ett handeldvapen kort innan mordet. I slutet av juli 1986 blev “kurdspåret” polisutredningens huvudspår och ett större tillslag mot privatpersoner med anknytning till organisationen planerades. Tillslaget genomfördes 20 januari 1987 och den slutliga listan av tillslagsobjekt innehöll 22 namn. Tillslaget blev dock resultatlöst och majoriteten av personerna som hämtades in till förhör släpptes inom några timmar. I februari 1987 beslutades det att utredningen skulle omorganiseras, och i samband med detta var PKK inte längre mordutredningen huvudspår.
Christer Pettersson
Polisen visade snabbt intresse för Sollentunabon Christer Pettersson som kom att bli Palmemordets mest omtalade misstänkta gärningsman. För allmänheten blev han känd som ”41-åringen” och senare ”42-åringen”. Två månader efter mordet, den 28 maj 1986 förhördes Christer om hans förehavanden under mordkvällen. I början av 1987 (ett år senare) började polisen få in tips om att Christer liknade den fantombild som polisen publicerat.
I slutet av 1988 i samband med att spaningsledaren började fokusera på kvarteren kring mordplatsen blev Christer återigen aktuell. Den 14 december 1988 hämtades han in för förhör och fick samtidigt delta i en serie vittneskonfrontationer. Olof Palmes son Mårten deltog i konfrontationen som spelades in på film. När Lisbet senare fick se videoinspelningen pekade hon ut Christer som hennes mans mördare. Christer häktades strax därefter och den 1 juli 1989 dömdes Christer Pettersson för mordet på Olof Palme. Christer överklagade domen till hovrätten som tog upp fallet i oktober 1989. Lisbet erkände under domstolsförhandlingen att hon visste att polisen hade häktat en alkoholist från Sollentuna innan hon pekade ut Christer i vittneskonfrontationen. Den 2 november 1989 meddelade Svea hovrätt att Christer Pettersson satts på fri fot och frikänts från anklagelserna för mordet på Olof Palme. Vissa såg honom som en mördare som kom undan medans andra såg honom som en syndabock för en mordutredning i jakt på ett slut. Men misstankarna mot Christer kvarstod och Palmegruppen fortsatte att undersöka de tips som strömmade in till mordutredningen.
Skandia mannen
Stig Engström även känd som Skandiamannen, född 26 februari 1934 i var en svensk grafisk formgivare och reklamkonsulent. Han pekades den 10 juni 2020 av chefsåklagare Krister Peterssonut som misstänkt gärningsman för mordet på Sveriges statsminister Olof Palme d. Utredningen lades därpå ned med anledningen att Engström var död. Stig Engström, hade enligt bevis varit nära platsen när skotten avfyrades. Han uppgav att han anlände till platsen omedelbart efter mordet och förhördes av polisen som vittne ett flertal gånger. I rättegången år 1989 mot den då mordanklagade Christer Pettersson vittnade han i rätten om sin roll i händelseförloppet och att han då bland annat skulle ha talat med Lisbeth Palme och lagt Olof Palme i framstupa sidoläge. Engström blev senare utpekad som möjlig gärningsman av olika skribenter och privatspanare som menade att han försökt dölja sin sanna roll i skeendet och konfundera utredarna genom att uppträda som vittne. I februari 1987 avskrevs Engström av Palmeutredningen som ”på platsen varande”. Han åtalades aldrig för mordet och dömdes inte heller för något brott med anknytning till detta. Engström kom att kallas Skandiamannen då han arbetade i Skandiahuset på Sveavägen. Skandiahuset ligger nära mordplatsen, Engström arbetade över samma kväll som mordet och lämnade arbetsplatsen enligt företagets stämplingsklocka strax innan eller kring tiden för mordet.